Den efterlängtade sjunde delen i Camilla Läckbergs Fjällbackaserie!
Det är en ljus försommarnatt. En kvinna kastar sig in i sin bil, händerna på ratten är blodiga. Med sin lille son i baksätet flyr hon mot den enda trygga plats hon vet: ön Gråskär utanför Fjällbacka.
Ett par dygn senare mördas en man i sin lägenhet. Han var kommunens nyanställde ekonomichef, som efter många år återvänt till sin barndoms Fjällbacka. En skötsam och omtyckt person. Men när polisen i Tanumshede börjar kartlägga hans liv kommer de en rad hemligheter på spåren.
Det visar sig att mannen besökte Gråskär innan han dog. I folkmun kallas ön Gastholmen och har alltid omgärdats av mörka rykten. Det sägs att de döda aldrig lämnar den, och att de har något att berätta för de levande.
roberto Camia :
A A N:
Annica Bark (gav boken en 1:a):
Emma (gav boken en 2:a):
Sanna:
Visa flerHar just läst färdigt boken ....den va riktigt fin och de tog ett tag att förstå att sidan kunde vara delad i olika händelser och personer .
Vad jag undrar ...har jag missat något ..men Madeleine ...?? Och Stefan ..blev han fast ? Och man väntade nästan på att någon skulle ha räddat henne ??
Tack Camilla för böckerna jag har läst av dej !
Hej Roby från Italien
(2011-06-15 20:06:35)
Detta eviga matande, bärande, avklädande, påklädande, kånkande och pussande av barn, värmande av nappflaskor, bärande av babyliftar, ringande efter barnvakter. Ohyggligt irriterande, och jag kommer på mig själv med att önska att de där tvillingarna också hade gått åt så man hade sluppit det. Och så ska förstås den där irriterande Erikas irriterande syster ligga i sängen igen och tycka synd om sig själv och vara "skör" och "bräcklig" en hel bok. Fattar inte att den där stackars Dan står ut.
Nå! Trots detta, och trots att det egentligen inte händer så mycket i boken, och att det känns som att Läckberg skriver samma bok om och om igen, och att kvinnomisshandelsskildringarna är liiiiiiite för politiskt korrekta och klichéartade, så visst, det är lättläst och ganska underhållande, och skildringen av poliserna på stationen är sympatisk (hade gärna sett mer av deras samspel och lite mer konflikter där) - åtminstone tills de åker hem och börjar värma välling och pussa barn och sätta sig i soffan hos den där odrägliga Erika...
(2011-01-12 14:03:36)
Ett bottennapp. Det märks att hon spottar ut böcker på löpande band. Blev först lite glad över att dialogen var aningen bättre, inte fullt lika mycket "sa han" "fnissade hon" "skrattade han" "sa hon" efter varje sagd mening. Men resten kändes dels som en upprepning, bara vissa ändringar från de förra böckerna, inget nytt liksom och dels så känns det fortfarande som om det är en 15 åring som sitter och skriver lite längre betättelser på sina svenskalektioner. Känns inte så välarbetat och välskrivet alls. Förstår INTE hur en del kan säga att är hennes bästa. Borde inte hennes böcker kännas mer och mer som om de vore skrivna av ett proffs? Detta är ju ändå hennes 7e bok men den faller platt på att den är så trist skriven, känns som en Starletnovell! Hon borde läsa mer böcker själv så hon får till det där lilla exttra, så böckerna får bort Starletkänslan, så böckerna inte blir lika förusägbara. Som det där med pojken på ön, Annies son, hallå, hur det låg till där listade man ju ut i rappet. Och allt annat, det tar inte många sidor innan man har allt klart för sig och man knutit ihop säcken innan man ens hunnit halvvägs.
Men vad kan man kräva av en författare om skriver en bok per år? Känns som det bara spottas ut hastverk från henne nu.
(2010-06-24 00:34:23)
Nej, det blir alldeles för rörigt med stycken skrivna ur olika synvinklar. Alla hyllar personporträtten och visst kanske en del är bra men när det kommer till Mellberg så känns allt bara buskis... Den stora behållningen i boken är enligt mig tillbakablickarna som utspelar sig under 1800-talet. Där blir det spännande även om det är lite förutsägbart. Snäppet bättre än Sjöjungfrun för tack och lov slapp man sämsta cliffhangern den här gången!
(2010-06-15 10:32:49)
Boken är riktigt bra tycker jag. Älskar hennes böcker. Dom är så spännande. Hennes sätt att hoppa mellan nuet och det förflutna gör att den aldrig känns rörig, trots att man får möta så många olika personer. Den är dessutom väldigt lättläst vilket jag tror beror på att kapitlena är indelade i olika stycken som alla handlar om olika personer och saker. Kapitlena är också ganska korta vilket gör att den aldrig känns långtråkig. Denna var bra, men TYSKUNGEN är hennes bästa hittills.
(2010-01-19 20:30:40)
För att undvika att Bok.nu missbrukas genom spam ber vi dig att fyll i koden som visas i bilden nedan. Om du inte ser vad det står, prova att generera en ny bild!
Tryck här för att generera en ny bild!