Cecilia von Krusenstjerna, född Gyllenhammar, växte upp i en familj där det mesta kretsade kring pappan. Hennes första bok, En spricka i kristallen, är en berättelse om ett känsligt och osäkert barn som har allt utom det viktigaste ett famn att krypa upp i.

Jag känner igen mig i Suss även om hon är en egen person. Jag växte upp bland karriärister, energiska och inspirerande människor. Men en ledsen flicka, udda och obegriplig, förmådde de inte länge se åt, säger Cecilia.

En spricka i kristallen handlar om Suss den felande länken i en utifrån sett exceptionellt lyckad familj där fasaden aldrig får ha fläckar. Som vuxen har hon svårt att frigöra sig och i sitt eget äktenskap slits hon mellan lojaliteterna med sin gamla familj och sin nya. När man som Suss lever i skuggan av framgång, blir känslan av misslyckande så mycket starkare.

Den här berättelsen har jag varit besatt av. Just för att de mest privilegierade i samhället inte får klaga. Det är fult, bortskämt och ingen vill höra. Vilken lärare vågar ringa upp en celebritet och säga 'Ditt barn verkar ha det jobbigt', och vilken lärare klarar av att se det?

Suss får representera det där barnet som inte passar in. En blyg flicka som försöker göra allt för att bli älskad och sedd. Men hennes osäkerhet blir bara allt mer irriterande för hennes mor.

Att växa upp i överklassen kan kännas som ett fängelse om man inte passar in. Det här är också en berättelse om obehagliga familjehemligheter. De göms undan tills de glöms för att sen bli till lögner. Allt för att den offentliga fasaden ska skina, glänsa, blänka, stråla.

En spricka i kristallen är en inträngande och smärtsam skildring av ett vuxenblivande i skuggan av löpsedlar, middagsbjudningar och företagsfusioner. Cecilia von Krusenstjerna har skrivit en starkt drabbande roman om makt och vanmakt, utanförskap och tillhörighet.