En spännande och inträngande skildring av livet på Gotland under 1300-talet, om livets oförutsägbarhet, om civilkurage och mod och kärlekens helande kraft.

Med ett öronbedövande rytande vräkte sig vinden mot fartyget som hjälplöst kastades runt bland de höga grå vågorna. Hon stod i skeppets för och såg ut över det upprörda havet. Hon var på väg bort, bakom henne fanns allt det som hon en gång hållit av, framför henne fanns bara ovisshet. Och inne i hennes kropp växte ett barn för vilket hon bara kunde känna hat och ovisshet.

Den unga Aurora Eken hade fått allt hon kunde önska sig. En redbar make och ett gott liv på gården Hästnäs. Som genom ett under hade hennes familj skonats från Digerdöden som hade drabbat så många av Visbys invånare nio år tidigare. Då hade döda kroppar kantat gatorna och likbålen brunnit dag och natt.

Elin Persdotter föddes uppe på Klinten där Visbys fattiga befolkning trängdes. När döden skördade hela hennes familj stod hon utblottad och ensam i livet utlämnad till andra människors välvilja och barmhärtighet. Som piga på Hästnäs hos Auroras familj hade hon till slut fått mat och husrum och en säng att sova i.

När Gotland invaderas av den danska armén kommer förräderi och svek att dela gotlänningarna i två läger. På Hästnäs blir livet aldrig mer detsamma och de båda kvinnorna tvingas ut i världen mot ett okänt öde.

Elisabet Nemert är en högt älskad författare. Hon har en oöverträffad förmåga att förena en spännande intrig med ett djup och en livsvisdom som gör läsningen till något långt utöver det vanliga. Detta är hennes femte roman efter publikframgångarna Bortom stjärnan (2002), Den vita liljan (2003), Rovfåglarnas tid (2005) och Vindarnas ö (2007).