"Andra veckan i december 1992 samlades vi hela familjen så snart regnet hade upphört för att sprida din aska, Paula. Nu ska jag berätta för dig allt vad som har hänt sedan 1992, då du lämnade oss. " Så skriver Isabel Allende i inledningen till sin nya självbiografiska fortsättning på Paula och Landet i mitt hjärta. Osentimentalt, uppriktigt och med en stor portion humor skildrar Isabel Allende såväl vardagliga som dramatiska händelser i sin latinamerikanska storfamilj. Myllret av excentriska personligheter får läsaren snarast att tänka på en tv-serie eller en släktkrönika från 1800-talet samtidigt som hela boken genomsyras av sorgen efter Paula.




Det här är framför allt en underhållande bok! Allendes beskrivning av sin knasiga (där slog du huvudet på spiken, Nadja) familj är generös, kärleksfull och ärlig. Hon skäms inte ett dugg. Och hon har ett rikt liv av både glädje och sorg att ösa ur.
(2010-02-16 00:08:54)
Isabel Allende skriver på ett underhållande och ibland mycket roligt sätt om sin knasiga och ovanliga familj. Uppskattar också att författarinnan bjuder rejält på sig själv och även skriver (förvisso med mycket kärlek) om mindre fördelaktiga drag hos sin familj. Att läsa boken "Paula" innan, som slutar där "Summan av dagarna" börjar är förmodligen att rekommendera om man vill ha ut maximalt av läsupplevelsen.
(2010-02-15 23:58:02)
Jag är kanske orättvis när jag klassar boken som inte läsvärd, men trots förtjänster är det tröttsamt i längden att lyssna på denna omogna och förvirrade sextioåring. Ska tilläggas att jag inte heller gillar den kaliforniska nyandligheten som hon ägnar sig så mycket åt. Ja, jag förstår varför hon gör det.
(2010-01-09 11:01:20)
För att undvika att Bok.nu missbrukas genom spam ber vi dig att fyll i koden som visas i bilden nedan. Om du inte ser vad det står, prova att generera en ny bild!
Tryck här för att generera en ny bild!