Det är något fel med Karl-Erik ”Italienaren” Andersson. Den västmanländska byn Ålsvartas svartmuskige kraftkarl är sig inte lik. Sonen Peter märker hur arbetet med gården går allt långsammare, att Italienaren blir alltmer dyster och inåtvänd. Sakta börjar sanningen om Italienaren på gården Sveddet komma fram. Han är sjuk i cancer. Stamgäster på gården börjar utebli när de inte längre kan be om tjänster, huset blir allt tystare och Peter försöker febrilt hindra gården från att förfalla. Samtidigt finns det gott om värme kvar på Sveddet. Familjens lite kärva, osentimentala relationer och smått absurda ombyggnationer ger berättelsen en excentricitet och humor som inte ens döden rår på.

Händelserna i nuets Ålsvarta växlas med återblickar till det förflutna som format Italienaren. En uppväxt under vilken hans mor, Anna, skämdes för hans läshuvud och fruktade att han skulle lämna gården. Men Italienaren stretade på: med skogsavverkning, lantbruk och verkstadsarbete. Och han blev kvar på Sveddet. Som äldsta son har Peter alltså mycket att leva upp till. Han måste ta över fast han egentligen vill bli journalist.

Sven Olov Karlssons debutroman Italienaren handlar om hur man kan stå med en fot på gårdsplanen och den andra i stan. Och om hur svårt det kan vara att säga att man älskar sin far. Det är en landsbygdsroman med ett alldeles eget temperament och ett fint personporträtt av en man som genom sin outtröttlighet blev en stöttepelare för många. Ända till det oundvikliga slutet då rymdvarelserna, Tubanerna, slutligen gör anspråk på hans själ.
Sven Olov Karlsson är född 1971 och uppvuxen utanför Norbergi Västmanland och är sedan 1997 bosatt i Stockholm. Han har gått skrivarlinjen vid Tärna Folkhögskola och reportagelinjen vid Jakobsbergs folkhögskola och arbetar idag som journalist. Tidigare jobb har varit vaktmästare, verkstadsarbetare, underskötare, personlig assistent och lantbrukare.