Vilhelm Ekelund

Otto Vilhelm Ekelund, född 14 oktober 1880 i Stehag, Skåne, död 3 september 1949 i Saltsjöbaden, svensk poet, författare och aforistiker. Ekelund bodde i Berlin från 1908 där han levde i "landsflykt" efter att ha dömts till en månads fängelsestraff för att ha varit i slagsmål med en länsman. Mellan åren 1912-1921 bodde han i Danmark. 1921 återvände han till Sverige. Ekelund var poetiskt inspirerad av Ola Hansson som han ansåg vara den mest betydelsefulla poeten i Sverige sedan Erik Johan Stagnelius. Ekelund tillhörde, precis som Ola Hansson, en symbolistisk riktning inom lyriken. I Swedenborgs anda lät han själstillstånd och attityder speglas av växter. Detta gällde främst hans hemtrakter i Skåne, Ringsjöbygden, ur vilken han hämtade mycket inspiration. I städerna fängslades Ekelund däremot av det ideellt mänskliga som han där uppfattade i kontrast till socialt elände. Upplevelsen av stadsliv förde Ekelund i riktning mot det personligt tragiska och målet i hans litterära produktion blev att gestalta "det mänskliga". Ekelunds första diktsamling, Vårbris, är skriven i bunden vers. Syner präglas dock av formell förnyelse. Rent allmänt brukar man säga att hans poesi kännetecknas av ett "förtätat" språk. (Källa: Svenska Wikipedia)