Blommor förstår enkla meningar, det var Karl-Astrid övertygad om. Karl-Astrid förresten, vilket namn på en kvinna. Hon kom från Hatt-Olles, stugan i backen, och hade tre äldre bröder: Karl-Gunnar, Karl-Ivar och Karl-Gösta. Helt följdriktigt blev syster Astrid en Karl-Astrid i folkmun. Folkmun hade mycket att säga till om här i Eldtomta, söder om söder om Stockholm. Sorunda, så hette bygden.

Karl-Astrid är gift med Bernhard, som kommit som en stormvind från havet med en ljungkvist surrad vid masten. Nu väntar de sitt första barn, ett gott stycke upp i fyrtioårsåldern. Det här med barnen har varit deras olycka. Nio missfall genom åren - eller snedresor som kvinnorna kallar det.

Karl-Astrid var förvissad om att det skulle bli en pojke. Det var helt klart en gosse som for runt därinne i hennes mörka universum. Hon hade förstå stickat till gossen, omgång efter omgång. Hon hade sytt en sjömanskostym. Han skulle heta Birger, efter farfar ute i skärgårdshavet.

Det blir ingen Birger. Det föds en liten pojke som är mongoloid, som det heter på femtiotalet. Sjukhuset vill tvinga Karl-Astrid och Bernhards att lämna pojken på ett hem, där han ska få det så bra. Men Karl-Astrid vägrar. Hon ger gossen namnet Eskil och tar med honom hem. Spelet kan börja!